Helsingborg sidan

[Sevärdheter] [Befolkningsmängd och fakta] [Matställe/barer] [Trafik] [Historia] [kartlänk]  [Roligt vetande]

Sevärdheter
Kärnan är ju ett måste, den över 900 år gamla borg delen i stan med över 170 trappsteg till toppen.
Fredriksdals friluftsmuseum (känd från N. Poppe teater numera Eva Rydberg)
Sofiero med sina fina blomsterrabatter mm mm.

Sen givetvis att bara flanera på stan i alla sin prakt är ju ett nöje bara det, kaj promenaden vid norra hamnen är ett härligt stråk, gröningen med sin charm och brygga, Råå det lilla mysiga stället i utkanten av stans södra del.
Dunkerska med alla sina utställningar.
Ven  den lilla ön i sundet är ju ett måste,  Kullaberg med skog och grottor.

Wallåkra stenkärlsfabrik, ja namnet säger allt.
Helsingborgs fågelpark en dryg mil utanför staden finns denna att bese.

Ven Båtarna
Rååbåtarna Ventrafiken
Hjälp/info om ven
Hemsida 1 Hemsida 2

upp

Befolkningsmängd och fakta om staden och lite historia runt omkring

Helsingborgs kommun har en yta av 346 km2 och har 119.000 invånare (9:e i landet) varav cirka 87 900 (8:e i landet) i tätorten. Genomsnittsåldern är drygt 40 år. Det finns 14 mindre tätorter med mer än 200 invånare. År 1900 bodde det 24 670 personer i Helsingborg. Kommunen har 17 församlingar. Ungefär 1000 personer flyttar hit varje år.

Helsingborg fick 1921 Sveriges första stadsteater. Redan 1877 hade teaterhuset i kvarteret Thalia på Prästgatan byggts och föreställningar gavs av tidens resande teatersällskap. Den fasta ensemblens premiärpjäs 1921 var Shakespeares ”Trettondagsafton”. Många pjäser har haft urpremiär i Helsingborg. Henrik Ibsens ”Gengångare” 1883. Pjäsen ansågs oanständig och skandalös. Som första pjäs på den nya Stadsteatern på Gröningen, vid nuvarande Henry Dunkers plats, spelades 1976 Ibsens ”Peer Gynt” på Storan och Strindbergs ”Dödsdansen” på Lillan.

Verbet ”tura” är helsingborgskt. Sitter man i restaurangen på någon av färjorna behöver man inte gå av då man når andra sidan. Man kan således åka många turer på en enda tur, man turar.

H55 var en internationell utställning i Helsingborg sommaren 1955. Den arrangerades av staden och Svenska Slöjdföreningen. Utställningen, på Parapetens långa pir, omfattade en bostadsavdelning (Sveriges första bomässa) samt avdelningar för svensk och nordisk konstindustri. Restaurang Parapeten byggdes inför detta evenemang.

I Helsingborg kan man bedriva akademiska studier med forskning. Campus Helsingborg tillhör Lunds Universitet, finns i de ombyggda tretornbyggnaderna och har nu 2700 studenter. Antalet ökar för varje år.
Se www.campus.hbg.lu.se

Arkitekten Ragnar Östberg, som kanske är mest känd för att ha ritat Stockholms Stadshus, har även ritat Helsingborgs Krematorium, vilket stod färdigt 1929.

1865 byggdes Hälsingborgs Centralstation, varifrån man tog tåget till Landskrona och Eslöv. 1874 var förbindelsen med Hässleholm och Stambanan klar. 1885 byggdes Ångfärjestationen där Västkustbanan från Göteborg slutade. Så småningom byggdes ett enkelspår mellan stationerna. ”Mannen med den röda flaggan” gick framför tåget och varnade för tåget som korsade trafiken. När Sven Karlsson den 2/11 1986 lotsade det allra sista tåget över torget hade han i 20 år lotsat mer än 40 000 tåg den sträckan! Den 56:e breddgraden går i Mårtensgatan på Råå, 6 km söder om centrum. Samma breddgrad går även genom Moskva och Glasgow!

Helsingborg är känt för sitt goda vatten. Johan Jacob Döbelius grundade 1707 Ramlösa Brunn, efter att han upptäckt källan med det järnhaltiga vattnet. Carl von Linné prisade Helsingborgs vatten 1749 under sin skånska resa.

Från Helsingborg till Stockholm är det 583 km och från Helsingborg till Hamburg endast 375 km.

1 400 000 veckotidningar lämnar tidningshuset på Landskronavägen varje vecka. Redan 1894 utgavs det första numret av Allers Familje-Journal, Sveriges äldsta veckotidning, som sedan skulle följas av många flera, i Helsingborg.

Carl Milles har gjort den på Hamntorget högt uppsatta skulpturen Sjöfartsgudinnan. Hon är nyrenoverad och på dygnets mörka timmar numera vackert belyst där hon står på sin gyllene kula.

Skulpturgruppen på Henry Dunkers plats heter ”För öppen ridå”. Den föreställer en scen ur ”Hamlet”, placerades där 1978, och är gjord av Sven Lundqvist.

Spårvagnar trafikerade stadens gator mellan 1903 och 1967. I samband med högertrafikomläggningen var den epoken slut.

Kvick är namnet på den lilla färja som 1883-1969 gick mellan Hamntorget och Parapeten. 1996 byggdes Kvickbron och Parapeten fick en bekväm landförbindelse med centrum, varefter det nya hamninloppet till småbåtshamnen i Norra Hamnen fick bryta den långsträckta Parapeten.

[källa:Helsingborgsguiden]
upp

Matställe och barer

I Helsingborg finns tre av Sveriges bästa krogar. Restaurang Niklas, Sofiero Slottsrestaurang och Gastro som har placerat sig bland de tolv bästa i landet.
Söder: Charles Dickens, Pub o restaurang Viking,
Centralt: Svea, Harry´s, La Petite

I norra hamnen finns ett antal ställen med en uppsjö av godsaker och alla ligger längs kajpromenaden i stort sett

upp

Trafik
taxi Hbg: 18 02 00
sundets taxi: 22 22 22

Bussar och tåg :
skånetrafiken

Båtar:
Scandlines
HH Ferries
Sundsbussarna

upp

Historia om staden

Helsingborg – mer än 900 år gammal

Den 21 maj 1085 räknas som Helsingborgs officiella födelsedag. Då omnämns staden i ett gåvobrev från den danske kungen Knut den helige. Människor hade slagit sig ned här långt tidigare. Det har alltid varit lockande att härifrån, vid den smalaste delen av Öresund, strategiskt behärska vattenvägen.

Den från början enkla befästningen av trä uppe på landborgen ersattes på 1100-talet av ett mäktigt och svårintagligt slott. Kring slottet växte en stad upp med tre kyrkor och ett kloster. På den smala strandremsan nedanför fanns ingen bebyggelse förrän på 1200-talet.

Under medeltiden var Helsingborg en viktig stad i det danska riket. Det var inte bara en militär stödjepunkt utan också säte för den centrala administrationen av hela norra Skåne. Men storhetstiden varade inte länge. Reformationen på 1500-talet medförde att kyrkorna och klostret revs. Bebyggelsen uppe på landborgen förföll. Det stolta slottet, som under unionstiden besöktes av drottning Margareta, Erik av Pommern, Kristofer II och Kristian I, hade nu blivit omodernt och kunde inte längre klara försvaret av Skåne.
 
Nedgången fortsatte under 1600-talet, som blev en dyster och smärtsam period i stadens historia. Danmark och Sverige låg ofta i krig, vilket drabbade Helsingborg hårt. Sex gånger erövrade svenskarna staden och förlorade den lika många gånger till danskarna. Under det s k skånska kriget (1675-1679) ödelades en stor del av den centrala staden. Endast Mariakyrkan och Jacob Hansens hus skonades. Även slottet revs. Det enda som lämnades kvar var det medeltida kärntornet. Inte förrän 1710 besegrades danskarna slutgiltigt av Magnus Stenbock. Slaget vid Helsingborg anses vara ett av de blodigaste som utkämpats på svensk mark.

Under 1700-talet var Helsingborg en småstad, som förde en tynande tillvaro i sviterna av krig och svåra epidemier. Folkmängden uppgick till ca 700 personer. Det var inte förrän med den industriella revolutionen vid 1800-talets mitt som Helsingborg vaknade upp till en ny blomstrande era tack vare ny teknik och driftiga män i staden. Det var då, ”på konsulernas tid”, som hamnen byggdes ut, industrier växte upp, järnvägen anlades. Som en följd härav ökade folkmängden explosionsartat. Nu i det nya årtusendet kommer Helsingborg att vara ett nordligt centrum i den vitala Öresundsregionen. Det är återigen dags att visa potentialen i sitt strategiska läge där Sundet är som smalast och närheten till Danmark och Europa är mer intim och självklar.

[källa:Helsingborgsguiden]

upp

Karta över staden
(obs zoombar)

upp

Roligt vetande
 
Olympiaden i Helsingborg

I Helsingborgsposten kunde man i juni 1834 läsa en märklig annons. Olympiska föreningen som bildats ett år tidigare sammankallade till olympiad. Alla som var intresserade att tävla eller vara åskådare önskades välkomna. Fyra olika tävlingsgrenar hade valts ut. Det fanns inte mycket tid till träning, för spelen skulle äga rum en knapp månad senare. Många helsingborgare trodde knappt sina ögon då de läste annonsen. Detta var den första olympiaden på 1 169 år!

G. J. Schartau var en av Olympiska föreningens mest aktiva medlemmar. Han arbetade som gymnastiklärare på Lunds universitet och bodde periodvis i Helsingborg. Schartau intresserade sig för allt som hade med idrott att göra. Han undervisade elever i gymnastik, fäktning, brottning, ja, allt möjligt. Schartau hade länge drömt om att anordna moderna olympiska spel. Han hade noggrant studerat hur tävlingarna en gång gått till. En lämplig arena för spelen i Helsingborg hade Schartau sedan länge funnit: Kappridningsfältet i Ramlösa.

Torsdagen 17 juli 1834 var en strålande sommardag. Solen sken från en klarblå himmel. Under de senaste veckorna hade olympiaden varit helsingborgarnas hetaste samtalsämne. Vem tänkte tävla i de underliga grenarna? Hur skulle olympiaden sluta? När dagen var inne begav sig mängder av åskådare till Kapplöpningsbanan. Damerna bar långa kjolar och hatt. Många herrar var klädda i vackra kostymer och spatserade med käpp. Nyfikna barn följde med stor spänning allt som hände. Journalister från tidningarna väntade förväntansfullt. Ingen ville missa den historiska händelsen!

Ett fyrtiotal vältränade män hade anmält sig och värmde upp i ett av arenans hörn . Trots att det inte hade funnits mycket tid till träning var det många som ville tävla. Det här skulle bli spännande! Idrottsmännen gjorde armhävningar och höga hopp för att komma i form. Några tränade starter eller tänjde på muskler och ben. Överallt var det aktivitet. De fyra tävlingsgrenarna hade valts ut efter förebild från de gamla olympiaderna. Man skulle tävla i: Wighetsrörelser och Balanser, Kapplöpning till fots å kortare och längre bana, Brottning och slutligen Klättring och äntring å mast och linor.

Först hördes en fanfar och orkestern började spela. Den första olympiaden i modern tid hade börjat! Trots att Kapplöpningsbanan var stor, var trängseln hög. Folk knuffades och hojtade. Alla ville få en plats längst fram. Medlemmarna i Olympiska föreningen var både glada och överraskade över alla besökare. Funktionärerna, som övervakade spelet, hade ibland svårt att hålla tillbaka åskådarna. När första tävlingen inleddes, jublade publiken.

Sju deltagare hade anmält sig till den första grenen: Wighetsrörelser och Balanser. Efter en lång kamp gick första priset till lundastudenten E. Krumlinde. Priset var en guldring. Den andra grenen var Kapplöpning. Här fanns 20 tävlande. Kapplöpningen var hård och jämn. Svetten rann från idrottsmännen när de kämpade sig fram på banan. Slutligen segrade smedlärlingen Olof Jönsson från Glumslöf. När han äntligen kom i mål var han så utmattad att funktionärerna fick ge honom vatten för att han inte skulle svimma. Stolt och utmattad fick även han en guldring för segern.

Den tredje tävlingen var Brottning. Sju deltagare hade anmält sig. Åskådarna hejade på så gott de kunde. Männen brottades allt vad de orkade. Slutligen kunde en vinnare utses: husaren Lamberg. För segern fick han en silverbägare. Det hade hunnit bli sen eftermiddag då det var dags för den sista grenen, Klättring och äntring å mast och linor. De tävlande skulle klättra upp för en 17 alnar (ca 10 m.) hög stång. För att göra tävlingen ännu svårare, hade stången strukits med såpa. I toppen hängde silverpokalen. Den som lyckades ta ner priset vann.

Turordningen lottades. Alla höll andan när den förste mannen försökte ta sig upp. Då han halkade ner gick ett sus genom publiken. Slutligen lyckades den fjärde tävlande ta ner silverpokalen. Han hette Håkan Isaksson och var en stalldräng från Ellinge. En pojke, som anmält sig till klättringen, hade haft otur i lottningen. När det blev hans tur var silverpokalen redan vunnen. Pojken, som hette Böttcher i efternamn, vann istället publikens hjärta. Vig som en katt klättrade han uppför den hala stången. Publikens jubel visste inga gränser! Åskådarna blev så imponerade att de på eget initiativ samlade ihop ett penningpris. Pojken fick med sig två riksdaler hem!

Så hade man äntligen slutfört den första olympiaden i modern tid. Tävlingen återgavs noggrant i tidningarna. Ryktet om den skånska olympiaden nådde ända till Tyskland. Två år senare anordnades en ny tävling, men sedan skulle det dröja ända till 1896 innan nästa olympiad gick av stapeln. Då i Aten.

----------------

Det sista olympiska spelet hade ägt rum i Peloponnesos år 393 e. Kr. Det var 1 169 år innan Helsingborg anordnade en modern olympiad.

[Källa: Sophia Hydén 1999 Millenniumprojektet, Helsingborgs museum]

upp

[Sevärdheter] [Befolkningsmängd och fakta] [Matställe/barer] [Trafik] [Historia] [kartlänk]  [Roligt vetande]

[Starten] [Helsingborgsguiden] [Helsingborgs stad] [HIF] [HD]
[Hbg vandrarhem] [Öresunds info]

Under uppbyggnad
12/8-05

Upp